Med hans blick på henne

Med hans blick på henne

Med hans blick på mig förvandlas jag till ett fång med elfenbensvita, lätta 

fjädrar som vid minsta vindpust kan flyga iväg och spridas ut över den solblekta marken.

Med hans blick på mig tar jag skepnad i ett virvlande 

moln utav glimrande stoft som på ett hjärtslag kan sluta existera. 

Som om uråldriga stjärnor samlats på

 en plats för att sväva runt mig, i mig 

och göra mig levande. 

Jag skiner.

Han är punkten som allt roterar runt, 

utan att han vet om det. 

Med hans blick på mig smälter jag ner till en guldfärgad pöl av 

sommarvarm honung. Det är bara hans ögon som hindrar mig 

ifrån att flyta iväg nerför de snövita 

runda stenarna som tusen och åter tusen gyllene 

droppar, en flod av guld. 

Med hans blick på mig fryser jag till den klaraste kristall av is, 

som vid minsta beröring kan spricka i 

tusen och åter tusen bitar. 

När solen når dess blanka yta gnistrar den som 

tusen och åter tusen solar. 

Med hans blick på mig viskar mitt hjärta, likt en 

krusning på en kristallklar sjö i skymningen. 

Det bankar så hårt att det 

högsta berg rasar samman och 

den djupaste dal skjuter i skyn. 

Till mitt hjärtas bultande, flämtande slag sveper en våg över mitt universum. Den sköljer rent mitt sinne. 

Den lilla fågeln fladdrar hopplöst i mitt bröst. Men jag ser nu.

Med hans blick på henne sveps de elfenbensvita fjädrarna

 iväg och sprids över marken. 

Med hans blick på henne sprids det så 

förut glimrande stoftet ut

 över världen och tynar bort.

Med hans blick på henne flyter den guldfärgade honungen över de snövita, runda stenarna för att blandas 

med tårarna från himlen.

Med hans blick på henne spricker kristallen i tusen 

och åter tusen bitar. Istället för att gnistra av himmelens öga, 

smälter de små bitarna av 

mitt hjärta i solens gyllene strålar.

Med hans blick på henne skriker mitt hjärta, likt en storm 

på havet vid midnatt. Det bankar så hårt att jordens 

yta spricker precis som den förlorade iskristallen.

Sanningens våg sveper över mig och mitt 

hjärta brister i tusen och 

åter tusen bitar.

Av: Amanda Josefsson